Recensioner
"Ett mer aromatiskt
körsbär än Karin Dornbusch stötte jag sällan på... Personligen hörde jag finalisten
Karin Dornbusch som en uppenbarelse...hon har en mjuk blommande ton i sin klarinett, stort
uttrycksregister och behärskar dynamiken perfekt, från andeviskning till rytande."
(Per-Anders Hellqvist,
Göteborgs-Posten 1995)
"För en övertygande
musikalisk gestaltning, ett starkt personligt uttryck och en uppenbar känsla för scenisk
kommunikation."
(Juryns motivering,
Solistpriset 1996)
"Karin Dornbusch hade
uppenbart de prisvinnande egenskaperna: personlighet och fingertoppskänsla för alla
nyanser."
(Thomas Anderberg, Dagens
Nyheter 1996)
"Hon hane en underbar ton och
gestaltade stycket mycket smakfullt. Allvar, stolthet, spelgädje och kärlek till sitt
instrument var några ingredienser som gjorde hennes insats så förstklassig."
(John Lidström,
Länstidningen, Södertälje 1996)
"Publiken föll i andlös
beundran för Karin Dornbuschs solospel i Mozarts klarinettkonsert... Hennes sublima ton
blommar i klarinettens mörka lägen lika hänförande som i höga registret. Legatospelet
flyter silkesmjukt i de snabbaste passager."
(Seth Karlsson, Falukuriren
1996)
"Den som lyssnar på hennes
debut-CD får klarhet i hennes enorma begåvning."
(Seth Karlsson, Södra
Darlarnes Tidning 1996)
"Kvällens största
behållning blev Mozarts klarinettenkonsert med Karin Dornbusch som solist. Instrumentet
behärskar hon suveränt, hoppar kattsmidigt mellan lägena. Tonen är mjuk utan skarvar.
Adagiot fick en förandligad renhet med nakna pianissimon, speciellt efter kadensen.
Rondot sedan var bara humor, lekfullhet och elegans."
(Fride Jansson,
Länstidningen, Nyköping)
"En riktig pärla!"
(Stig Jacobsson, Hifi &
Musik 1996)
"Till en klarinettälskare är
valet av 25-åriga Karin Dornbuschs debutskiva sjävklart."
(Björn G Stenberg, Upsala
Nya Tidning 1996)
"...klarinetten och dess egenskaper få nytt liv då Karin Dornbusch spelar...
Dornbusch uppvisar ett oerhört mångsidigt och livfullt förhållande till sitt
instrument, förstärker dess kraft att röra sig snabbt och rytmiskt, fördjupar dess
förmåga att vila på en enda ton, som vore tonen i sig en fullständig sång."
(Hans-Gunnar Peterson,
Svenska Dagbladet 1996)
"...Karin Dornbusch, som
imponerade med ett personligt spel där virtuositet och känsla samverkade till att forma
karaktären i de olika satserna... Ett mycket fint musicerande."
(Lars Hedblad, Svenska
Dagbladet 1997)
"...kommer nu 1996 års
pristagare klarinettisten Karin Dornbusch med en skiva, som demonstrerar en makalös
instrumentell säkerhet... har...en närmast extrem förmåga att variera och kontrollera
klangen på sitt instrument."
(Lennart Bromander, Arbetet
1997)
"...Karin Dornbusch, som vann
det prestigeladdade svenska Solistpriset i fjol, spelade med tyngdlös lätthet och
elegans och samtidigt med absolut klanglig täthet och konsekvens i sin klarinetton."
(Lennart Bromander, Arbetet
1997)
"I alla lägen och nyanser
förhöll hon sig improvisatoriskt prövande och hade sin teknik under kontroll, vilket
bekom särskilt de tystlåtna lyriska infallen väl. Nog kan man tala om ett lyckat
mästarprov för Karin Dornbuschs del."
(Carlhåkan Larsén,
Sydsvenska Dagbladet 1997)
"Allt spelas med entusiasm,
bedövande virtuositet och enorm lyskraft."
(P-G Bergfors,
Göteborgs-Posten 1997)
"Att döma av 'Clarinet' kan
vi vänta oss nästan vad som helst.."
(Mikael Widell, Dagens
Industri 1997)
"..det är bara att sluta ögonen och njuta
av denna interpretation."
(Mikael Bengtsson 1999)
"..de snabba passagerna och
staccatolöpningarna sitter perfekt, klarinettens djupa läge fyller hon med stark
intensitet, de höga tonerna trillar som pärlor..."
(Siefried Schibli, Basler
Zeitung 1999)
"..solistens spel präglades av säkerhet
och elastisitet. Utformningen och tekniken avvägdes på ett mycket klokt sätt. Ett verk
som genom sin klangbild både är värmande och fullkomligt, fick en adekvat
tolkning...Applåderna stegrade sig till rytmiska klappningar..."
(Paul Schorno, Basler
Landschaftliche Zeitung 1999)
"Enastående artisteri"
"...Båstads Kammarmusikfestival - Sveriges mest betydande - är sig lik trots att man fått en ny konstnärlig ledare, klarinettisten Karin Dornbusch. Klarinettisten Karin Dornbusch är, precis som
(företrädaren) Jahren alltid varit, flitigt aktiv som medverkande musiker under de sex dagarna. Karin Dornbusch spelar rent förtrollande och med en oemotståndlig intensitet, som ville hon övertyga oss alla .... att ingenting är omöjligt
Martin Nyström Dagens Nyheter, 1 juni 2006
Intervju
Baslerstab, måndagen den 2 juni 2003
Karin Dornbusch
"Prova på det extrema"
Klarinettisten om nödvändigheten att överskrida gränser
"...Jag växte upp i en sångarfamilj…att jag senare valde klarinetten var mer en tillfällighet. Men klarinettens tonbildning har ju en nära relation till sången och skulle därmed kunna förklara min speciella närhet till instrumentet."
 |
| Foto: Elena Monti |
Flit viktigare en talang
Den unga artisten…reflekterar
över det som hör samman med hennes yrke och över att vara artist.Till
exempel om övandet och förutsättningarna för att kunna bli en
yrkesmusiker.
"Om du verkligen vill nå dit, krävs det kraft och vilja. Begåvningen är ofta den mindre viktiga delen, mycket mer avgörande är fliten"…
"Du måste överdriva, kunna nå gränser för att sedan reducera. Att prova på det extrema är i vilket fall som helst en nödvändighet."
Enorm anspänning
Dornbusch om att konsertera:
"Det kräver nerver och betyder en enorm anspänning. När jag spelar glömmer jag tid och rum. I första linje framför jag ju ett verk, kan trots det ge mycket av min egna personlighet och låta känslor strömma ut, utan att publiken för den skull vet vem jag är. Att publiken sedan upplever och interpreterar allt på sitt eget sätt är det som är en så viktig del av musiken."
Utdrag ur en intervju med Karin Dornbusch av Paul Schorno
